Rabu, 2 Februari 2011

appetOn weight gain


"By (the token of) time (through the ages). Verily mankind is in a state of loss, except those who have faith and do righteous deeds, and (join together) in the mutual teaching of truth and of patience and constancy." - The Holy Quran, Chapter 103


musim exam kn.
but still, i'm wasting my time back n forth, watching those stupid heart stunning korean dramas, n even worse, i've came to the point in which i don't even know how to get rid of this worthless habit - to state that im still spendin 1/4 of my time everyday in front of my laptop watching dramas even it is in the exam's week plus loads of work waiting.

haih....so helpless.


i totally forgot my ownself yg x layan drama2 ni dlu. sape la yg mule2 perkenalkn sy kt dunia drama nih?
just want to let u know, i'm stuck in it - your fault -

owh Tuhan, beriku kekuatan nk melawan godaan n dugaan dunia hiburan. istighfar3.


anyway, tbe2 nk ckp sal berat badan. 
hey perempuan2 di luar sana, please stop lying to others that u don't even care about ur own berat badan n so on, because in fact, u do care. yes, i know, u do care, a lot. kn? including me. 

its just something i wanna share here, about my own experience - from someone yg seriously never put a sh*t on matters upon my own weight or perfect BMI and so on before, turning into the 'me' yg everyday keep asking my friend, 'aku nmpk gemuk x?'
-another helpless side of mine-

someone did say to me before (its not someone actually, its kind of everyone ) that i'm such a skeleton. a walking skeleton. because i was too thin compared to my height. everything i put on never seemed perfect in others eyes. x faham sungguh. baju kurung nmpk gelebeh, blouse nmpk cm buley msok dua orang, even just a simple t-shirt pon nmpk mcm pki baju abang. (owh, this were the time way before i've been introduced to those 'baby's t size :D )

yesss, thats because sy terlalu kurus suatu ketika dahulu.



n u know what, during that time, sy x pernah kesah utk telan apa2 saje makanan becoz everything yg sy makan, sebanyak mane pun kuantitinye, xkn berjaya menggerakkan jarum mesin penimbang even 0.01 kilogram (hiperbola sungguh ayat ini). yeah, percayalah. berat badan sy sgt sukar utk diganggu gugat. 

bile org dok kate sy kurusss, kurusss, keding, leper, n bla bla bla, terlintas di hati, perlukah sy mengambil appeton weight gain? ye la, da mkn byk2 pon badan x naek2 kn. pastu plak, nk pki bju lawa2 sket pon nmpk pelik sbb badan kurus sgt, (padahal model2 tu keding2 jek, apsal ok jek..huhu). hehehe... 
tp sy give up, xd mse nk buang duet bli weight gain2 nih, bia jek la bdn sy gni,  pling sempurna sy rse, sbb sy ley mkn sebanyak mne yg sy nak, sesuka hati sy, ble2 mse sje. semua org tahu kn, mkn mknn berat tym mlm2 sgt la berkesan utk menambah berat badan. tp tidak utk sy.


eyh eyh eyh, tp tu sume citer dulu laa... suatu masa di zaman muda remaja dlu. sekarang ni lain cerita. jgn x percaya, badan sy da x kebal makann da. dulu sibuk tgok cermin pk apsal badan kurus, skrg sibuk tgok cermin dok tnye, apsal badan naik. haih...manusia, macam2 sungguh.

maaa ne.. tiada perempuan yg tidak kesahkan kenaikan berat badan. tmbah2 kalo rse naik berkilo-kilo, mesti rse cm, yabai2, perlu diet, kn?

same goes to me.. sumenye bermula time winter first year. untuk pertama kalinye sy pulang ke mesia menerima sapaan saudara-mara dgn ayat - ' wah bahagia dok sne..makin berisi nih ha..' - yg ni bley terima, 'awat bulat sgt muke ni, hang mkn pa sana?' - adoiiyaii aq mkn nasik jek kott.

pelik kn? utk pertama kalinye seluar2 perlu ditukar kerana size peha da x sama, da x muat nk msok. baju2 plak terasa agak terjerut di lengan, sbb lengan pun turut membesar sme. bearing tudung pun da x seperti dlu, sbb muka da membulat. those baby-t sume tuh? dah kalah kain buruk ayah wat balut nangka.


hahaha! 
membuang mse d malam hari dok bebel2 ckp sal berat badan. tp tu lah, motivasi utk mengurangkn berat badan itu ada, tp usahanye xdek. jgn harap sy nk korbankan selera makan sy. huheh. nk joggin, sejok ngat. tngu abes winter ye.


anyway, the moral of the story ;
bersyukurlah dgn ap yg ada..jgn asyik nk merungut n mempersoalkan jek.. GOD almighty knows better kn.

ok2. terasa tbe2 cm ad perasaan utk wat keje.
mari wat report kimatsu.
tolak2 jaoh2 pasokon, babai citer korea. (padahal dr td da berjam-jam ngadap =.=)


gmbr pling berisi yg pernah direkodkan. :D

p/s. spe2 rse mslh x ckop berat bdn, meh dtg cni winter, xya susa2 pki appeton


Tiada ulasan: